Jag funderade på det då onsdagen gick mot sitt slut.
Jag hade jobbat med det jag trivs med - sålt bilar. Vi hade 2 jättelyckade valmöten med Christina Doctare. På ett av stans seniorbonde hade vi 75 åhörare varav 70 st. inte är medlemmar i partiet, Dessutom mötte vi 50 avgångselever på ett av våra gymnasium som hon tog med storm. En mil på skidor satt heller inte fel. Övningen med Övik Big Band va lika givande och tokrolig som vanligt. Då kan man lägga sig efter en härlig dag och tycka att allt är bäst.
Men så var det inte. Mitt i all denna verksamhet ringde min dotter Amanda och sa: "Pappa, Jesaja (hennes son 1 år gammal) har feber och jag behöver flytande Alvedon till honom - kan du fixa det ?" Rusade iväg och köpte Alvedon, åkte hem dill dem och vad var det då som var bäst ? Inte att han var sjuk förståss - men - då jag kom nedför trappen och sa "- var e Jesaja" hörde jag ett lyckligt " iiiiiiii ". Han kände igen sin morfar och blev glad att möta honom - om än bara för ett par minuter.
Det va det viktigaste som hände denna intensiva onsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar