I juli förra året blev jag uppringd av ordföranden i KRIS (kriminellas revansch i samhället). De behövde en vikarierande koordinator för ett EU projekt KRIS stod som huvudman för. Det avslutades planenligt i jan i år och i samband med det fick jag frågan om jag kunde åta mig att stödja en av KRIS föreningar under några månader. Självklart tackade jag ja till detta. Föreningsliv och dyligt är oråde jag gillar att hålla på med. Mitt långa liv har dessutom gett mig en del erfarenhet på området. Erfarenhet, hur får man det? Genom att vara verksam i föreningar så klart. Men det viktigaste är att ta med sig lärdomar man gjort. Inte glömma misstagen utan i stället lära sig något av dem. Ta med de lyckade saker man gjort osv.
Nu "går jag in för landning" - gör mitt sista pass där och här är min reflektion.
Att träffa, umgås med, möta med och motgångar och arbeta tillsammans med f.d. missbrukare och kriminella har varit fantastiskt värdefullt för mig.
- Se glädjen då en vuxen man kommer med "lappen" - lyckats ta körkort igen...
- Se sorgen i ögonen då man inte kunde låta bli folkölen...
- Se glädjen då någon kommer till föreningen och säger "Idag ska vi fira, jag har varit drogfri i ett år"...
- Se ungdomar som setts som ett stort problem av sin omgivning leva ett nytt liv och säga "aldrig mer en öl eller en drog. Nu vill jag äntligen börja leva livet.
Sådana saker skänker mening till livet, det visar att det är värt att kämpa för det goda. Det innebär också en belöning i form av ett mycket bättre liv.
Jag är så glad att jag på gamla dar fått denna erfarenhet. Sammanfattas i Tack Gud!
