måndag 28 juli 2014

Reflektioner om bilbränslen


Har ägnat sommaren till att njuta av umgänge med familj, goda vänner, sol och bad.
Men också funderat. Jag tänkte tillbaka till 1993-1997 (på den tiden var jag bilhandlare) då vi tog in de första Flexi-fuelbilarna till Sverige. Bilar som kunde köras på etanol och bensin. Företaget jag arbetade på skrev avtal med OKQ8 som innebar att då vi sålt 10 FFV bilar till en ort så skulle de sätta upp en etanolpump. På det sättet spreds möjligheten att tanka annat än fossila bränslen runt om i Sverige.
2001 reagerade marknaden vilket innebar att bilfabrikanter, som till andra länder redan levererade bilar som kunde köras på annat än fossila drivmedel, nu också meddelade intresse att börja försälja sådana fordon i Sverige. Allteftersom antalet bilar ökade i landet insåg fler och fler mackägare att man vill fortsätta leverera drivmedel, olja, godis, livsmedel till sina gamla kunder så man, på eget initiativ, investerade i pumpar som fyllde bilarna med det mer miljövänligare och klimatsmartare etanolbränslet.

Många bilköpare frågade mig under uppstartsprocessen i slutet av 90-talet ungefär så här: "- hur länge kan man köra på etanol innan det kommer något annat?". Mitt svar löd så här: "-gissningsvis 10-15 år.

Nu sjunker försäljningssiffrorna för miljövänligare bränslen medan försäljningen för fossila bränslen ligger i stort sett stilla.

Detta trots att kunskaper som har minst 40 år på nacken säger att dieselavgaserna är farliga för människan. Så sent som 2014 rapporterade forskare vid Utrecht-universitetet i Nederländerna att dieseln förmodligen är farligare än vad man tidigare trott. WHO har konstaterat samma sak. Riskerna för att dö i lungcancer av dieselavgaser är nästan lika stor som av passiv rökning. Det är nog ingen slump att vår grannhuvudstad i väst vill begränsa dieseltrafiken i staden, liksom flera andra stora städer gjort.
Även kristdemokraterna i Stockholms stad och län har öppnat dörren för en sådan diskussion under kommande mandatperiod. Alldeles självklart och nödvändigt givetvis.

Hur är det då med allt negativt som skrivs om alternativa bränslen? Jag brukar akta mig för att säga att något bränsle är miljövänligt, men däremot att det finns många bränslen som är miljövänligare än bensin och diesel.

Energimyndigheten har tittat på växthusreduktion för biodrivmedel. Man säger att HVO från tallolja reducerar med 89%, HVO från slaktavfall reducerar med 87%, Biogas från avfallsslam med 73%, Etanol från sockerrör med 70% och Etanol från spannmål med 65 jämfört med bensin och diesel.

Att det är bättre med biodrivmedel råder ingen tvekan om men diskussioner om vissa nackdelar har alltid en tendens att "ta över". "Hur är det med arbetarna på sockerfälten i Brasilien?", "alla långa transporter?" är vanliga frågor. Det finns mer att göra då det gäller den sociala påverkan men glöm inte ställa frågan då det gäller de fossila bränslena! Har de bidraget till krig, förtryck, konflikter och annat elände?

Det är bra att man talar om hållbarhetscertifiering av alternativa bränslen men samma resonemang måste givetvis föras då det gäller fossila bränslen.

Ska vi klara regeringens mål och fossilfri fordonsflotta 2030 behöver mycket göras men också att vi tar eget ansvar i frågan. En bil i Sverige "lever" i snitt 16 år. Räkna baklänges själv så inser du att det hög tid att nästa bil du köper nog borde vara en bil som inte enbart kan köras på bensin eller diesel tycker bilhandlaren som nu inte är bilhandlare längre …

söndag 6 juli 2014

Det här med företagande

Företagandet är en fråga som hålls högt hos de flesta partier. Jag har klurat mer och mer på det allteftersom jag hör ropen om företagande.
Storföretagen är ofta organiserade och dessa organisationer hörs ofta och gärna. Det är bra, de talar för en bra och viktig sak.
I mit resonemang menar jag med "storföretag" alla de med 1 anställd eller fler. (det är en liten del av alla företag i landet - typ en fjärdel av alla företag).

Jag tänker på soloföretagarna och vilken kreativitet som finns hos dessa.  De utgör ca tre fjärdedelar av antalet företag i landet.

Jag tänker på entreprenören "Mr A" som skrivit låtar som blivit världshits. Han vill göra något av sina kunskaper. (han tillhör "storföretagarna" eftersom han har en anställd. Men så får han kontakt med soloföretagaren "Miss U" som vet hur en slipsten ska dras.
- Kom hit så ska jag sy ihop nåt, säger "Miss U"
"Mr A" och "Miss U" syr ihop något. Man pratar med "Mr J" som säger att vi borde tala med "Mr F". Så klurar de vidare och inser att om detta ska bli bra bör vi koppla in "Mr P". Då man tänker vidare inser man att man behöver ytterligare kompetenser och då är "Mr E" det självklara valet. Nu är plötsligt en "storföretagare" med en anställd involverad + 4 soloföretagare. Nu får dessa soloföretagare mer att göra i sitt företag så några av dem inser att man inte vill sköta allt administrativt själv utan man kontaktar "miss L" som är duktig på detta, också hon soloföretagare.

Här skulle beskrivningen kunna sluta men den fortsätter. Den utvecklas, nya uppdrag tillkommer, nya kontakter med soloföretagere kommer att tas. Fler och fler företag skapas, jobben blir kvar på byn, allt behöver inte göras i stora städer. Det räcker med ett Attefallshus på tomten så stannar jobbet på byn. Vips så fick byns snickare jobb några veckor för att fixa huset.

Vad ropar dessa efter? Det jag hör är inte 20 promille sänkt arbetsgivaravgift... det jag hör är inte större avdragsrätt. Nej, det är uteslutande "mindre krångel".

Detta är utmaningen. Det är något jag skulle vilja bidra med till dessa "hjältar".