Det viktigaste en förälder har är sitt/sina barn.
Att ta hand om dem så mycket som möjligt och se dem utvecklas och bli självständiga och trygga individer är nog de allra flesta föräldrars dröm.
Efter ammningstiden tror jag dessutom att det är så att den känslan är rätt könsneutral. Så var och är det i alla fall för mig som pappa. Både då mina tre barn va små och så är det fortfarande - faktiskt :-).
Jag sa upp mig från mitt jobb på halvtid då första barnet föddes - det sågs som lite konstigt i början av 80-talet men för mig var det naturligt. Jag tror att väldigt många pappor vill vara med barnen så mycket det bara är möjligt..under hela den fantastiska utvecklingsfasen. Dessutom har jag svårt att förstå pappor som inte tar vara på möjligheten att ta ut så mycket som möjligt av föräldradagarna.
Men - jag har full respekt för att vi är olika - både pappor och mammor - och samtidigt kan jag absolut inte tycka att någon skall tvinga en mamma att vara hemma med sina barn, och inte en pappa heller förståss. Ja, jag tycker inte ens att samhället skall lägga sig i om pappan tar ut 80% och mamman 20% av föräldraförsäkringen. Lika lite skall samhället lägga sig i om mamman tar ut 80% och pappan 20%. Det viktiga är att familjen blir överens om detta - och gör det som de anser vara bäst för sitt barn - och som även passar dem själva.
Nu såg jag en undersökning att 84% av senska folket tycker som jag. Så är det inte alltid men tydligen vill inte svenskarna att samhället skall lägga sig i hur de väljer att ta ut föräldraförsäkring...och det känns ju himla sunt. Det kan folk bestämma själva vid köksbordet eller nån annanstans där man själv finner det lämpligt.
