Det är vad man ser då man följer tidningar, Facebook, bloggar mm.
Inget konstigt i det. Det är många val som avgöras i Sverige i år. Val till Europaparlamentet, riksdagen, en massa landsting, regioner och kommuner. Därför trappas debatten upp.
Det jag tycker är märkligt är att så många pratar om vilka verktyg man vill använda för att förändra/förbättra samhället men mycket mindre om vilka mål man har.
I min lilla hjärna känns det till exempel märkligt att man pratar om att stödja ett parti därför att det är för valfrihet. Det verkar var viktigare att människor får välja vem som ska utföra hemtjänst än vilken kvalitet hemtjänsten har... viktigare att man får välja skola än kvaliteten på den undervisning skolan ger.
Då jag - för sisådär 5 år sedan - höll på med lokal politik kändes det allra viktigast att se till att kvaliteten på det som utförs för skattepengarna var på topp. Om kommunanställda, Westbergs måleri eller Renmarks målade skolan kändes rätt oviktigt. Om vårdcentralen jag gick till drevs av landstinget, de som arbetade där eller ett aktiebolag kändes inte viktigt då ögonbrynet behövde sys.
Det viktiga har i alla lägen vart att kvaliten på det som görs ska vara bästa möjliga. Att människor ska känna sig trygga och har alltid känts viktigast för mig. Om man ska känna sig trygg och nöjd kan då valfriheten vara ett alldeles utmärkt verktyg.
Jag tänker på en kund jag hade tidigare som bott i Sverige många år. Förstod svenska bra men talade knappast någon svenska alls. Då han köpte bil av mig var hans dotter alltid med och var hans röst. Då han blir i behov av hemtjänst tror jag att han skulle känna sig avsevärt mycket mer trygg och nöjd om han kunde välja finskspråkig hemtjänstpersonal. Det är - för mig - exempel på att valfrihet kan vara ett alldeles fantastiskt verktyg för att nå målet: en trygg och värdig äldreomsorg.
Men målet tycker jag att man måste ha klart för sig innan man börjar diskutera vilka verktyg man ska använda för att nå dit man vill.
