Nu debatteras i media hur Stockholm ska bli mer cykelvänligt.
Det ska investeras en miljard (1 000 000 000) kronor i bättre vägar, det bör bli tillåtet att cykla mot rött vid högersväng, cyklister bör kunna cykla mot enkelriktiat, "cykelfartsgator" är några av de förslag man diskuterar här i huvudstaden,
Tänk om man i stället började i rätt ände.
I Stockholm är ambitionen att en bilväg ska plogas inom 4 timmar efter en snöfall. Cykelvägarna ska vara framkomliga efter 12 timmar.
Att investera i nya cykelvägar som inte är framkomliga inom rimlig tid under årets 5 månader måste väl vara att "kasta pärlor för svinen".
Här finns många trånga passager för cyklister. I många fall handlar det om buskage, högt gräs och häckar som växer in i cykelbanan och många gånger halverar bredden.
Jag håller med om att det är mycket viktigt ur miljö, klimat- och hälsoskäl att fler cyklar i huvudstaden.
Jag delar också uppfattningen att bilen "som norm" i Stockholms stad kraftigt måste förminskas. Nu är det nästan all energi som läggs på biltrafiken i jämförelse med cykeltrafiken.
Här är min priroteringsordning:
* Klipp gräs och träd så den cykelbana som en gång byggts är framkomlig. (Vi har inte nytta av fler nya cykelvägar som ändå tillåts växa igen).
* Se till att det går att cykla även den morgon det snöat. (Varför bygga nya som också ska tillåtas snöa igen).
* Positiva uppmaningar som får cyklister att respektera trafikljus, högerregel mm (i syfte att öka trivseln utefter cykelvägarna)
Sedan kan börja investera och bygga monument.
Så tycker jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar