Fick just ett telefonsamtal av en man som ville berätta hur hans gamla mamma blivit behandlad. Han ringde för han vill ha råd om hur han går vidare.
Han berättade att mamman är liten och klen fysiskt sett. Hon ser mycket dåligt och hör lika illa.
För en vecka sedan ramlade hon på äldreboendet. Klagade över smärtor men fick ingen hjälp.
Sonen åkte dit, smörjde henne med smärtstillande salva och gjorde allt för att hon skulle slippa smärtorna men det blev bara värre. Då han sa till personalen att mamman behövde hjälp för att gå på toa sa personalen "hon är så duktig så hon klarar det själv".
Till slut "slog han näven i bordet" och krävde att hon skulle få sin onda höft undersökt. Hon röntgades, hon hade fått en spricka i den så det blev omedelbar operation. Hon skickades nästan omedelbart tillbaka till äldreboendet där hjälpen fortfarande i stort sett uteblir.... Inga ursäkter, ingen ånger. Han berättade också att då hon fick plats på äldreboendet skrev han en informativt och vänligt brev där han berättade om hur hans mamman reagerar på olika saker, hur hon skulle tilltalas för att förstå, trots sin "blindhet" och "dövhet". Han fick inte ens ett tack för att han bemödat sig att skriva. Han fick till svar: "vi kan sånt här"...
Samma dag gick jag till en cykelhandlare i samma stad. Jag berättade att jag haft min cykel inne på reparation men det fortfarande va ett missljud i framhjulet. "oj, oj, oj" va . "har vi missat det?". "Kom med framhjulet omgående, det ska vi fixa medan du väntar. Vi ber om ursäkt för det som hänt", sa man. Jag for dit med framhjulet, efter 1½ timme va jag tillbaka för att hämta det. "Jag hade missat att lagerbanan va dålig, jag har väl blivit lite döv skojade mannen men nu är det fixat och det kostar ingenting. Har vi missat så får vi stå det".
Känn på attitydskillnaden. Betänk också att i ena fallet handlar det om en människa och i det andra en cykel. "Vi har så dåligt med resurser" säger man på äldreboendet, tyvärr kan sånt hända. "Vi har så mycket att göra säger cykelhandlaren, men det får inte hända".
Både cykelhandlaren och äldreboendet finns i samma-styrda kommun - Örnsköldsvik.
Jag hoppas att personer med cykelhandlarens attityd tar hand om mig då jag behöver hjälp någon gång. Varken mig själv eller cykel har jag dock lust att överlämna till äldreboendet med en attityd jag fått den beskrivit.
Människovärdet är ju ändå det viktigaste...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar