Lördag i Örnsköldsvik

Vaknar till en solig dag hos min dotter Amanda och hennes son Jesaja - i Ö-vik.

Uppbjuden för att mina döttrar vill fira FarsDag och min kommande födelsedag. Jag tycker faktiskt det är jättemysigt att de vill göra det - så jag åker mer än gärna till Ö-vik för det.

Fira och fika är ju dessutom lite av mig själv.

Utanför denna mysighet rullar livet på. För somliga ur ett ljust perspektiv och för andra ur ett ganska dystert perspektiv. Då jag umgås med lilla Jesaja går mina tankr ofta, ofta till barn som lever i otrygghet. Inte minst alla det hundratusentals barn - bara i Sverige - p g a att föräldrarna sätter alkoholen före barnen. Tänk dig ca 30 helt fullsatta Globen...så många barn handlar det om. Inte en Glob eller två där du får leta för att hitta plats utan minst 30 st.... Så funderar jag på: - vad kan jag göra? Har en gång tidigare berättat om pojekn i hissen i det stora hyeshus där jag bor... han som skiner upp bara för att jag säger "hej, har du haft det bra på skolan idag?" (utan att ens veta om han orkat vara där). Nåt litet kan vi alla göra. Då blir världen lite, lite mänskligare.