Jag slås nästan dagligen över att det finns så många arga människor.
Oftast möter jag dem i trafiken.
* morsan med 4 barn som gick över ett övergångställe, en bil saktar in, stannar framför övergångsstället då hon ropar; "h-vete, måste du köra så nära"?. (vad kommer henns barn att säga om några år - å dom va 4 st.)
* jag stannnade min bil i måndags, plockade ur trombonen, ställde mig brevid bilen för att kolla om jag kunde gå över. En cyklist kommer; "se dig för för f-n". (hur bra mådde han tro...?)
Jag kan inte inte kliva in i t ex en his och inte säga "hej" om det står någon i hissen. De flesta skiner upp. Häromdagen klev jag in i en hiss. Sa "hej" till killen som stod där. Efter 3 sekunder sa han: "va f-n surrar du med mig för?".... Jag kan le åt det - men samtidigt förstår jag människor som flyttade till Örnsköldsvik (där jag bott hela livet) och kommentaren va ofta: " - ja, vi ville inte att barnen skulle växa upp i Sthlm. De kan flytta dit då de blir äldre...men nu vill vi att de skall växa upp i lugn och trygg miljö".
Mest tycker jag synd om dessa aggresiva, bittra människor som måste uttrycka aggressioner högt och ljudligt till vänliga okända människor. Inte tror jag det handlar om att de beter sig mot andra som de vill att andra ska va mot dom... Hoppas dock att de är lyckliga i andra sammanhang.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar