I måndags åkte jag från Örnsköldsvik. Hade hälsat på vänner - men mest min yngsta dotter och hennes lilla prins.
Jag va glad och stolt över att hon fixat detta - bli gravid då man är 17 bast, avbryta gymnasiet, läsa in det samtidigt som lilla killen skall fostras in i livet och samhället.
Jag tänkte också på va en man sa på lördagen - innan jag åkte till Ö-vik. Då gällde det politiska tillsättningar och han sa. "det får vara hur det vill med fördelning av unga, äldre, män, kvinnor - det är kompetensen som är det viktiga." Han sa dock aldrig va som är kompetens. Mig slog det dock att jag själv har högskolexamen, jag har försörjt mig själv i 42 år, jag har lärt mig massor i styrelsearbete, förvärvsarbete, i politiska sammanhang - men - jag äger inte den kompetens om min - nu - 20 åriga dotter har fått med sig. Kompetens kan alltså vara väldigt olika och pappa är glad och stolt.
Så gick jag in på Valmyndighetens hemsida och såg att min andra dotter med buller och bång kryssat in sig på en ordinarie stol i landstingsfullmäktige. Trots att hon inte alls kampanjat för sig själv, trots att hon inte ens kryssat sig själv och pappa är glad och stolt.
Samma dag ringde min son "vad gör du ikväll?" frågade han. Kom och lyssna på en jazzkvartett som jag spelar i på Underbara bar på Söder i Sthlm ikväll. Jag gjorde så, lyssnade, njöt och va en glad och stolt pappa.
Men mest glad och stolt är jag ändå inte vad mina barn gör och åstadkommer. Jag är mest glad och stol över att dom är.... Just att dom är dem de är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar