Livet innehåller något av allt - hela tiden.
Jag har för någon dag skrivit om en fantastiskt fin och mysig fars dags/födelsedagsuppvaktning som barnen ordna i Örnsköldsvik i helgen.
Så hann jag bara tillbaka hem så får jag reda på att en stor förebild, kamrat, musikerkollega och mycket mer - lämnat jordelivet.
Kjell-Åke Sundberg - han med det vackra Eufoniumliret - har dött. Jag minns Kjell-Åke som en polare, som en vän, som en ambitiös musiker, som en lyssnare, som aldrig "vek undan" - trots stor lyhördhet och försiktighet.
Jag känner stor tacksamhet för att jag fick lära känna Kjell-Åke för han fanns alltid nära då det va kul och mungiporna pekade uppåt och han fanns alltid även då det var lite deppigt och lite uppförbacke - för väldigt många människor. Han "flabbande" skratt finnsnu endast kvar i minnet, bara hans skratt får mig att dra på mungiporna :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar