Jag har läst några artiklar i media den senaste tiden där det beskrivs att "den ena partiledarkandidaten för Kristdemokraterna 2004 hade fler nomineringar än någon annan".
Ingen av dessa media har ställt en enda fråga till mig – som var ordförande i den valberedning som 2004 hade ansvar att ta fram förslag på partiledare för Kristdemokraterna.
En av landets kvällstidningar hade 2004 ringt runt i landet och frågat vem de nominerat som partiordförande och på så sätt sammanställt en "tre i topp lista". Vid ett tillfälle kommenterade jag detta med ungefär följande ord: "såsom tidningen tagit fram sitt underlag och som man dragit slutsatser kan jag inte säga att tidningen har fel. Därmed inte sagt att man kommit fram till rätt slutsats".
De flesta inser att man inte alltid kan tro på det som skrivs i en kvällstidning eller annan media. Även där görs det fel ibland och andra gånger gör man inte sitt jobb tillräckligt grundligt. Så var det denna gång. Till deras försvar ska också sägas att vi i valberedningen inte underlättade deras arbete eftersom vi inte lämnade ut vårt arbetsmaterial till media. Anledningen till det var bland annat att vi inte utelämnar personer som vänt sig till valberedningen med sina synpunkter.
Vi hade inbjudit till en mycket öppen nominering. Då vi lade ihop allt engagemang i processen konstaterade vi att antalet engagerade Kristdemokrater räknades i tusental. Det handlade om 8-10 kandidater som man hade diskuterat ute i landet. Distrikt, kommunorganisationer lokalavdelningar och medlemmar tog tillfället att lämna synpunkter. Det handlade om hundratals nomineringar.
Jag minns också att jag vid presskonferenser läste högt ur några nomineringar (utan att avslöja namn och avsändare). En av dessa lätt så här: "Vi har röstat och här är våra synpunkter: Person P 9 röster, Q 8 röster, R 4 röster, S & T 1 röst vardera". En annan nominering lär ungefär så här: "Det viktiga för oss att det blir någon av personerna U eller V. Vem av dem det blir spelar ingen roll men då distriktsstyrelsen ändå röstade fick U 9 röster och V 8 röster". Hur ska en valberedning bedöma sådana nomineringar? Ska man bedöma att distriktet ville ha U och inte V? Självklart inte. Båda var ju deras kandidat.
Vårt arbete i 2004 års valberedning handlade om mycket mer än en matematisk sammanräkning. Så här skrev jag i ett utkast till pressmeddelande "Nomineringarna har varit en del i våra sammanvägningar. Vi har vridit och vänt på många stenar. Vi har lagt ihop plus efter plus för våra kandidater. Kanske också något minus ibland"
En del media sprider för närvarande att vissa personer fick fler nomineringar än vad vissa fick. Poängen är dock att det inte finns någon sammanräkning av vilka som fick flest nomineringar inför partiledarvalet 2004. I alla fall inget som gick att tolka entydigt. Vi gjorde några försök minns jag men insåg att hur vi än vände och vred på saken var det en helhetsbedömning som var själva poängen.
Däremot hade valberedningen en uppsjö av uppgifter som vi hade att ta ställning till under processens gång. Jag gör mina reflektioner nu eftersom plötsligt skriver vissa journalister saker om det som hände 2004 – precis som om det va sant det dom skrev. Men en sak är säker – det va en process som va oerhört energikrävande. För mig kändes det extra mycket, bland annat därför att allt skedde mitt under en tid då min älskade pappa dog och vi hade begravning efter honom… Det gör att även vissa detaljer bleknar så glömmer jag aldrig helhetsintrycket från denna tid. Dessutom skulle man sköta ett jobb, en mängd politiska uppdrag, hinna spela och vara pappa. Att vara pappa var det viktigaste – trots att trycket från media och partimedlemmar speglade något annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar