Jag har de senaste dagarna sett olika sidor av tillgång/brist på bostäder och funderar över vad som är sunt och mindre sunt.
Här i Stockholm är väntetiden i Sthlms stads bostadskö ofta 5-7 år. Självklart finns andra möjligheter att få bostäder men en sak är säker: det finns högre efterfrågan på bostäder än tillgång.
I fredagskväll var jag hos min dotter i Ö-vik och då skulle hon visa den lägenhet där hennes familj bor i, för en bostadssökande. Hans kommentar är den som föranleder detta blogginlägg. Det lär ungefär så här: "ja, jag har tittat på flera lägenheter, denna var utan tvekan en av de mer intressanta. Jag får se vilken jag väljer." En sådan situation är utan tvekan en situation som gynnar den bostadssökande. Med något högre tillgång på bostäder än efterfrågan så kan "kunden" välja, priserna hålls nere etc. Situationen i Sthockholm (och flera andra ställen) är den motsatta. Här kan man begära 12 000 i månaden för en etta på Blocket och få den uthyrd. Här får du bocka och buga om du vill ha en lägenhet. Här godkänner många hyresvärdar ingen hyresgäst som har en betalningsanmärkning. Jag förstår att om man vid varje uthyrningstillfälle kan välja mellan tusentals hyresgäster så väljer man en person där man inte riskerar någonting och då kan man också ta rejält betalt.
Man kan fråga sig vilkas intresse som ligger bakom det blygsamma bostadsbyggandet i områden där trycket efter bostäder är stora... Inte är det lägenhetsköparnas/hyresgästernas intresse som står i fokus i alla fall. Det är min analys, eller analys och analys. Det ska nog kallas reflektion snarare....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar