Människovärdet igen

Då människovärdet åsidosätts är mänskligheten ute på hal is.

Jag har under denna vecka läst en bok om Adolf Hitler och senare en bok som handlar om flykten från Stalins läger. Det är samma äckliga tryne som visar sig. Samma syn på människovärdet. Alltså graderandet av människorvärdet. Det är ju ingen tvekan om att Stalin behandlade alla fånga lika - lika illa. Inte heller någon tvekan om att Hitler behandlade alla judar lika - lika illa. Med det vill jag säga att det inte alls håller att prata om alla människors lika värde - man måste också tala om hur högt man värderar det.

Efter det förskräckliga som hänt i Norge så akualiseras frågan om människovärdet igen. Man kan givetvis inte göra en sådan sak om man anser att människan har ett absolut och okränkbart värde.

"De odefinierbara brölanden Armstrong igår frustade fram på sin helvetesmaskin (en trumpet) vägrar åtminstånde jag uppfatta som några slags musikaliska manifestationer. Ett gott förde denna koncert emellertid med sig. Den gjorde slut den gamla tvisten huruvida apor har ett språk. Den som igår hörde Louis Armstrong föra sina hesa meningsutbyten med mikrofonen kan inte gärna betvivla den saken."

Så skrev Gösta Rybrandt i Aftonbladet 1933.

Det är fruktansvärda saker som satest på pränt för mindre än 80 år sedan. Man tyckte det va okey då tydligen... Hur ser det ut om 20 år, om 60 år, om 90 år? Kommer folk att tycka då att det va konstigt att vi höll människovärdet högre än djurens värde? Tja, vi vet ju inte man jag hoppas verkligen att det samhälle som finns präglas av alla människors "lika, unika och okränkbara värde".

Värden i livet

Som ingen av mina bloggläsare kunnat missa så har jag ett barnbarn. En liten kille som nu är 3½ år.

Jag vet också att människors tjat om barnbarn många gånger upplevs inåtvänt, egotrippat och rätt ointressant för omgivningen.

Nu har lilla killen bott här hos mig en vecka. Jag har haft förmånen att ägna mig åt den lille till "100%". Tider och annat har varit helt anpassat till honom. Dagarna - som har bestått av besök på badplatsen, Skansen, Gröna Lund, spelat fotboll och lekt som barn brukar göra.

Idag har jag reflekterat över detta - som massor avmänniskor givetvis gjort före mig. Inser att jag är priviligierad. Få dela en 3-årings tankar, glädje och bekymmer och frågor helt utan stress, helt på hans villkor. Och vad upptäcker jag? Jo, jag är inte "bara" barnvakt utan detta ger mig en massa dessutom. Av både insikt och utsikt.

Kvalificerad arbetskraftinvandring

Har tagit del av Folkpartiets utspel i Almedalen om underlättande av arbetskraftinvandrare. Förslaget ser vid en första anblick sympatiskt och förtståndigt ut. Kanada är förebilden säger man. I förordet resoneras det kring högutbildade indier t ex. Nedan följer en ordagrann utskrift av det folkpartistiska förslaget. "Kanada har ett poängsystem där den person som uppfyller vissa kriterier med avseende på utbildning, ålder, språkkunskaper och arbetslivserfarenhet välkomnas till landet. Även personer som arbetar eller nyligen har arbetat temporärt i Kanada inom kvalificerade yrken under minst två år eller som har tagit sin examen i Kanada och därefter arbetat i landet i minst ett år kan kvalificera sig som arbetskraftsinvandrare".

Jag reflekterar kring det och minns mycket väl väl diskussionerna redan från 2005 och detta har fortsatt i olika sammanhang sedan dess. Inte oväntat anses Kanadas invandringspolitik utgå från att själva idén är att invandring skall gynna samhället.

Det är samma knsla jag fick direkt jag hörde Jan Björklund tala om detta i Almedalen.

Vad är då problemet? Ja, för mig handlar det om solidaritet. Solidaritet med land som Ghana, Indien och Nigeria.som förväntas utbilda läkare och sjuksköterskor och sedan skall Storbritannien, Kanada och nu enligt folkpartiet också Sverige dammsuga dessa.

I Ghana finns ca 9 läkare på 100 000 innevånade medan det går ungefär 166 på lika många i Storbritannien.

Ordföranden i bittiska läkarförbundet BMA:s ordförande James Johnson skrev inför G8 mötet 2005 att "Det är helt meningslöst för Storbritannien att ge bistånd till Afrika om vi sedan systematiskt rånar dem på deras mest dyrbara resurs, de utbildade människor som har förmågan att förebygga och behandla sjukdomar". Han talade då om att Storbritannien "rånar" dessa fattiga länder på färdighutbildad arbetskraft genom att själva ständigt underproducera utbildad sjukvårdspersonal.

Nee... Kristdemokratisk solidaritet är något annat än det folkpartiet presenterar så jag hoppas verkligen att detta aldrig blir Allianspolitik som Kristdemokraterna står bakom.

Midsommarsöndag

Har haft en lugn, skön och trivsam midsommar.

Min dotter Hanna och hennes Niklas har bott här och vi har haft det både trevligt och kul tillsammans.

Även vädret har vart på gott humör.

Nu avrundas helgen och de ska snart åka norrut. Men om några dagar får vi ses igen då det blir resa norrut mot Umeå och Rikstinget.

Sedan blir det nog en morfar/barnbarn vecka förmig och Jesaja här i Stockholm.

Inte hunnit blogga

Det va några dagar sedan... Men jag har haft mitt enda barnbarn Jesaja här sedan i tisdags. Då får man inte sitta för mycket vid sin dator. Barn märker fort var man har sitt fokus ...

Men trevligt är det. Att barn ska ha det bra har alltid präglat mig. Har gjort vad jag kunnat då det gäller de egna barnen - som nu är vuxna. Nu är det delat fokus mellan dem och denna lilla krabat. Till och med cykeln har fått vila flera dagar.

Under dessa dagar har saker och ting hänt som jag reflekterat över. Att Maud Olofsson avgår va väl inte alldeles otippat. Denna Olssonska familj från Högbyn/Arnäsvall/Örnsköldsvik/Ångermanland har givetvis präglat centerns politik under många, många år. Hon och hennes bröders pappa Harald va många år både kommunal- och landstingsråd. En nära vän och rådgivare till både Gunnar Hedlund och inte minst Torbjörn Fälldin. Både han och hans söner har jag haft fömånen att arbeta politiskt med under många år. Fick också förtroendet att representera Örnsköldsviks kommun vid Haralds jordfästning i Arnäs kyrka. Det är ingen tvekan om att de människor jag nämnt till stor del har präglat Centerna politik under många år. För mig - som haft förmånen att känna till dessa människors gärning är det lite av en epok som avslutas. Jag önskar i alla fall Maud stor lycka och framgång i det hon tar sig för efter dessa 10 år.

På måndag är den sista repetitionen med trombonen för denna remin. Då drar jag ned till Västerheninge för att spela med Södertörns brass. Ett trevligt och duktigt gäng musiker som håller till i Stockholms södra delar.

Cykla mot rött

Läser om en centerpartist här i Stockholm som tycker att cyklister i vissa fall skall få köra mot rött ljus.

Jag både fattar och icke fattar.

Först så fattar jag inte vitsen med att sätta upp trafikljus för dyra pengar och sedan låta folk får köra oavsett de lyser grönt, gult eller rött.

Å andra sidan har Stockholms stad visat att man har oändligt med pengar och då förefaller det inte alldeles oligiskt att man sätter upp trafikljus som man kan köra förbi oavsett vilket färg de lyser.

Med "oändligt med pengar" menar jag till exempel:

Man tar värdefull stadsmark, gör cykelbanorav den  men sedan är cykelbanorna icke farbara under vinterhalvåret. Man sandar ovanpå lössnö (på min cykelväg minst 20 gånger under den gågna vintern). Helt bortkastat, men har man oändligt med personal och maskiner som man måste sysselsätta och en oändlig källa av pengar så förstår jag ändå. Man planterar träd som växer in i cyeklbanorna så de blir trafikfarliga, sedan måste man dit och röja och ta bort. Man tar stenar och anlägger kanter på cykelbanorna och denna vecka har man kostat på annonser och vill att vi cyklister ska mejla och tala om vaar de värsta hindren finns.  Ja, då har man gott ställt - Men onödigt känns det.

Kantighet

Sitter med hörsnäckan till telefonen i ena örat och skriver med mina två händer.

Skall återberätta det jag just hör från resecentrat i  Borlänge.

SJ tåget är en kvart försenat. Beskedet från SJ är att tågen till Vansbro och Falun väntar in resenärerna.

Då resenärerna kommer ut på perrongen finns inga väntande tåg. De avgick strax innan SJ tåget ankom.

Resenärerna får då höra att taxi är beställd.

Taxibilar kommer, taxibilar åker men den bil som va beställd till Vansbro är just nu 5 mil bort - i Rättvik.

"- men kan inte någon av bilarna som står här och inte har någon körning få köra oss?"

"- nej, ni får vänta till den bil som just nu är i Rättvik kommer hit".

(till saken hör att de bilar som står inne i Borl'änge och kan köra omgående är både kombibilar och minibussar så det är inget fel på storleken)

Ett alldeles strålande exempel på kantighet som drabbar både kunder och SJ själva. (eftersom tiden går uppfylls restidsgarantin så resenärerna får tillbaka 100% av biljettpriset.)

Varför måste SJ vara såååå himla fyrkantig då man många har visat att man har kompetent personal som själva kan fatta smidiga beslut som gynnar både kunder och företaget.