Som ingen av mina bloggläsare kunnat missa så har jag ett barnbarn. En liten kille som nu är 3½ år.
Jag vet också att människors tjat om barnbarn många gånger upplevs inåtvänt, egotrippat och rätt ointressant för omgivningen.
Nu har lilla killen bott här hos mig en vecka. Jag har haft förmånen att ägna mig åt den lille till "100%". Tider och annat har varit helt anpassat till honom. Dagarna - som har bestått av besök på badplatsen, Skansen, Gröna Lund, spelat fotboll och lekt som barn brukar göra.
Idag har jag reflekterat över detta - som massor avmänniskor givetvis gjort före mig. Inser att jag är priviligierad. Få dela en 3-årings tankar, glädje och bekymmer och frågor helt utan stress, helt på hans villkor. Och vad upptäcker jag? Jo, jag är inte "bara" barnvakt utan detta ger mig en massa dessutom. Av både insikt och utsikt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar