För 28 år sedan föddes hon - Hanna Erika Sydhage.
Ute var det vinter men inne i Örnsköldsviks sjukhus var det värme och glädje. Mörk och vacker var hon redan då. Hon hade snurrat in sig flera varv runt navelsträngen så fart vardet redan i ett tidigt skede.
Kom in i en familj med en storebror som hunnit fylla 1½ år. Visade redan stor intigritet och brydde sig inte mycket om det var sol, varmt, kallt eller blåsigt utanför. Gillade alltid läget. Fanns ett bad i närheten så inte betydde det särskilt mycket om vattnet var 11 eller 20 grader varmt.
Vaknade hon då hon sov middag ute i sin vinröda vagn så brydde hon sig inte mycket om det fanns någon vuxen där eller inte utan satt sig upp och såg om det fanns något att göra tills någon upptäckte att hon vaknat. Jag har foton från ett tillfälle då hon hittat en bok i vagnen, satt och tittade i den nöjd och glad. Att den sedan betraktades upp och ned var inget som "störde henne". Hon bläddrade nöjd i den - hon visste ju att någon fanns där. Kanske satt han bara med en kaffekopp och en bulle men sånt tar ju inte så lång stund...
Hon "bara fanns" - till allas stora glädje, redan då hon var liten.
Lärde sig snabbt oavsett det var att läsa, räkna, vara social eller förstå vad medmänsklighet i praktiken är.
Lärde sig snabbt oavsett det var att läsa, räkna, vara social eller förstå vad medmänsklighet i praktiken är.
Jag är så glad, för vem jag än möter som känner Hanna så nog har man något gott att säga och som gammal far uppskattar man ju sådant.
Hon har tagit stort ansvar som moster och nu på senare tid även som faster och som moster igen. I mitten av 2013 så ska hon själv bli mamma, tillsammans med sin älskade Niklas (som blir pappa). Och jag ska bli morfar igen.
Som sagt - en glädejdag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar