20 januari

 

I går, 2 dagar före din 5-årsdag, pratade vi ganska länge i telefon.

- Morfar, när får jag komma och bo hos dig? jag längtar efter dig, sa du.

Tja, vad säger en morfar då?

- Det ska vi ordna, var ungefär det jag fick fram. Så okonkret besked något besked kan vara till en liten kille.

Tänk så mycket vi hunnit med i alla fall under dessa år. Du och jag Jesaja.

Många gånger har vi besökt jazzklubben i Örnsköldsvik och lyssnat på jazz. Faktiskt redan från då du var ett år. Stolt tog jag dig med, men snart lärde du dig vad det innebär att vara på jazzkonsert. De människor som inte klappade sina händer gick du helt enkelt fram till, tog deras två händer och visade hur man klappade.

På hockeymatcher var vi långt innan du visste vad hockey var.

Är man så liten som du var då så var det inte underligt att du på nästa jazzkonsert i blueskällaren i Ö-vik hoppade upp och ropade MÅÅÅÅL då människorna började applådera efter en bra låt.

Nu är du stora killen, spelar trumpet, åker slalom,läser riktigt bra och kan själv göra mål då vi spelar hockey du och jag. Både på riktigt och då vi lirar hockeyspel. Oavsett det är ditt nya hockeyspel eller spelet som vi ärvt efter din morfarsfar.

Jag sitter här i Stockholm på din födelsedag fast jag längtar nog ännu mer efter att få vara hos dig än vad du längtar efter att vara här hos mig. Du har det så bra där Jesaja, hos mamma Amanda, Alex och lillebror Leo. Stort, stort Grattis på 5-årsdagen från morfar. En morfar som älskar dig Jesaja och som alltid kommer att vara på ditt lag.

(en av födelsedagspresenterna är att du ska få komma och bo hos morfar en vecka eller så i vår. Det är en vecka bara för dig och mig)

Bilden:
den illustrerar då vi senast var och spelade hockey. Du tyckte att "nu ska vi byta mål morfar", jag förskte säga att vi kan ju byta sida då men då sa du: "- men då byter vi ju inte mål", så tog resolut i "din" målbur och körde över den till andra sidan och på väg till baka tog du med dig "min" målbur. "- nu har vi bytt mål morfar".