Bara en gång

"Man lever bara en gång" är ett talesätt som jag hör ibland.

Jag tycker varje dag är unik och ny!

Däremot så dör man bara en gång ... oftast !

4 januari - glädjedag

För 28 år sedan föddes hon - Hanna Erika Sydhage.

Ute var det vinter men inne i Örnsköldsviks sjukhus var det värme och glädje. Mörk och vacker var hon redan då. Hon hade snurrat in sig flera varv runt navelsträngen så fart vardet redan i ett tidigt skede.

Kom in i en familj med en storebror som hunnit fylla 1½ år. Visade redan stor intigritet och brydde sig inte mycket om det var sol, varmt, kallt eller blåsigt utanför. Gillade alltid läget. Fanns ett bad i närheten så inte betydde det särskilt mycket om vattnet var 11 eller 20 grader varmt.

Vaknade hon då hon sov middag ute i sin vinröda vagn så brydde hon sig inte mycket om det fanns någon vuxen där eller inte utan satt sig upp och såg om det fanns något att göra tills någon upptäckte att hon vaknat. Jag har foton från ett tillfälle då hon hittat en bok i vagnen, satt och tittade i den nöjd och glad. Att den sedan betraktades upp och ned var inget som "störde henne". Hon bläddrade nöjd i den - hon visste ju att någon fanns där. Kanske satt han bara med en kaffekopp och en bulle men sånt tar ju inte så lång stund...

Hon "bara fanns" - till allas stora glädje, redan då hon var liten.
Lärde sig snabbt oavsett det var att läsa, räkna, vara social eller förstå vad medmänsklighet i praktiken är.

Jag är så glad, för vem jag än möter som känner Hanna så nog har man något gott att säga och som gammal far uppskattar man ju sådant.

Hon har tagit stort ansvar som moster och nu på senare tid även som faster och som moster igen. I mitten av 2013 så ska hon själv bli mamma, tillsammans med sin älskade Niklas (som blir pappa). Och jag ska bli morfar igen.

Som sagt - en glädejdag!

Gott Nytt År

Så här länge har jag aldrig vart ledig kring en Jul & Nyårshelg.

Men - trivs med det. Den 19 dec körde jag flyttlass med son och sonhustrus flyttlass till Örnsköldsvik (det var första dagen på ledigheten). Den 7 jan är jag åter på min arbetsplats.

Skidåkning - om än lite - har det hunnit bli. Likaså skridskoåkning några gånger med barnbarnet Jesaja.

Hur som helst - läget gott och jag önskar er alla ett Gott Nytt År.

God Jul

& Gott Nytt År

Hur summerar man ett händelserikt år? Jag vet inte men ska försöka summera 2012.

Arbete

Arbetsmässigt har det varit ett av de mest händelserika och utvecklande på länge.

Tog mig an ett uppdrag för KRIS räkning. (KRIS är en förening av f.d. kriminella som beslutat sig för att lämna droger och kriminalitet bakom sig och nu försöker man hjälpa andra till ett bättre liv). Pendlade till Uppsala dagligen i nästan ett halvår och hjälpte till att bygga upp en avdelning som hamnat "på sniskan" efter ett tråkigt och olyckligt återfall. Dessutom driver föreningen ett boende för gängkriminella ungdomar som hade goda resultat i sin behandling men ekonomi, organisation och ledning fungerade inte längre.

Efter några månader var vi på "bana igen". Det kändes mycket glädjande och vid halvårsskiftet lämnade jag uppdraget hos KRIS. Redan i mitten av juli började jag på mitt "gamla jobb" i Riksdagshuset igen – för att arbeta med partiorganisationen åt Kristdemokraterna.

Maria

För min alldeles privata del så är jag glad att jag träffat Maria.

Maria Sonesson bor i Dala-Järna i Vansbro kommun. (Därifrån bland annat Gunde Svan och Björn Skifs kommer, ni vet). Den 1 juli förlovade vi oss i Tallin. Då jag träffade Maria ansvarade hon för ett café  på byn, skötte ekonomin åt ett elföretag, studerade till språklärare och vikarierade som lärare på gymnasiet i Vansbro. Nu fokuserar hon helt på att slutföra sina studier och sedan får vi se var vi "landar".

Firade senaste födelsedagen på Varvsberget i Ö-vik med familjen. (Hanna & Niklas, Amanda & Alexander, Jesaja, Leo, Åsa, Birger, Pär-Åke, Barbro och Göran + Maria och jag hade en heldag tillsammans)

På bilden ser du från vänster: Maria, Leo, Himself och Jesaja.

Familjen

Tyras barnvälsignelse i Korskyrkan, Stockholm med pappa Emil och mamma Elin.

3 alldeles förtjusande barn (med respektive) har jag och nu har barnbarnskaran utökats till att också omfatta tre alldeles unika och speciella personer. Under året föddes två av dem, tätt efter varandra. Amanda och hennes Alexander fick sin Leo och Emil och Elin begåvades med lilla Tyra.

Emil och Elin är nu klara med studierna på Musikhögskolan och flyttar nu tillbaka till Örnsköldsvik, eller för att vara exakt, till Själevad. Plötsligt fördubblas nästan antalet Sydhage i Örnsköldsvik då de tillsammans med halvåriga Tyra anländer. I Stockholm händer dock motsatsen. 3/4 av Sydhagarna lämnar.

Hanna och Niklas bor på Villagatan i Örnsköldsvik och i deras gästvänliga hem brukar jag tillbringa en del av nätterna då jag hälsar på i Ö-vik. Hanna fortsätter producera reklam, anställd av Tidningen7.

Niklas & Hanna

Under året har Amanda, Alexander och Jesaja (som nu strax fyller 5 år) till större lägenhet på Järvstagatan. Amanda arbetade på modebutiken JC så länge graviditeten tillät men är nu hemma sin halvårige Leo. Då jag inte bor hos Hanna och Niklas brukar Jesaja säga "du får bo i mitt rum morfar" och sådant blir en morfar glad av.

Från Leos barnvälsignelse i vackra Fälludden.

Från vänster: pastor Nenna Åström, Alexander, Amanda, Leo samt sångarduon Elin (skymd) och Emil.

Boende

Jag hade förmånen att hyra en fin lägenhet i Farsta Strand, i andra hand från våren 2009. I somras måste jag dock lämna tillbaka den och snabbt ordnades det så jag fick, genom tips av min kusin Ulrik, ett första handskontrakt på en lägenhet i Hässelby. Min adress är numera Enspännargatan 14 i Hässelby

Och till sist några ord om musiken.

Aldrig i mitt liv har jag spelat så mycket som nu. Air Mail Big Band hade en otroligt intensiv vår med många spelningar, under hösten har det vart lugnare men övning varje måndag under fantastik lärorik ledning av trumpetaren Lasse Lindgren. Huddinge Big Band rekryterade mig i våras och jag skulle vara med som testobjekt under våren och innan sommaren fick jag frågan om jag kunde tänka mig spela permanent med dem. Sånt kan också glädja en morfar. Där har hösten däremot bestått av några större speltillfällen.

Även traditionen med brassmusik håller jag vid liv genom deltagande i City Brass och några vikariat i bl.a. Södertörns brass.

I slutet av 2011 startade vi upp en trombonkvartett som nu tagit form och vi har genomfört några spelningar. Att lira kvartett är en ny – mycket nyttig – erfarenhet. Det har också gjort att skrivandet/arrandet fått en liten kick igen.

Trombonkvartetten: John, Wille, Magnus och jag i Hässelby Missionskyrka 1,a Advent.

Eftersom det fanns plats avslutar jag med detta foto på Huddinge Big Band från höstkonserten i ett fullsatt Huddinge Folkets Hus med Meta Roos som gästartist.

Men önskan om ett riktigt bra 2013.

Varma hälsningar Göran Sydhage  

Pajala

För några år sedan kunde man läsa i media att det kördes bussar med singelkvinnor till Pajala, som ett led att öka befolkningen.

Där fanns gott om män som var singlar och många tomma bostäder.

Idag består bostadskön i Pajala av 1150 personer.

Tänk så fort det kan ändras. Allt beror på att gruvdriften kommit igång igen.

Undrar vad de tänker som för några år sedan rev upp järnvägsrälsen mellan Pajala och Haparanda.

Nu skulle de haft järnväg där för att på ett miljövänligare sätt kunnat transportera malm som bryts i gruvan....

Starta krig

Handelsministern tänker starta krig för Sveriges rätt att exportera snus... Utgår från att det är ett skämt. Är det däremot allvar blir jag bekymrad. Nog finns det väl annat att starts krig om. Kriga för barns rätt att få tillgång till dricksvatten, för åtgärder mot klimathotet eller annat som kan göra skillnad för en människas vardag. På allvar alltså...

Miljöbilar

Jag har av någon anledning nästan alltid "klagat" på hur olika regeringar definierat begreppet miljöbilar.

Att bilar som drivs av fossila bränslen som bensin och diesel för huvud taget kan komma ifråga är en gåta för sig.

Men okey då, om de drar extremt lite så kanske det ändå kan motiveras. Men då tycker jag det borde handla om max 3-4 dl/mil.

I dagsläget vet vi att utsläppen ökar av koldioxid. Med det följer också miljöfarliga utsläpp. Bättrre blir det inte av att försäljning av bilar som drivs av förnyelsebara bränslen minskar.

Från årsskiftet kommer en förändring av utsläppsregeln som jag eftersökt länge. Att utsläppsgränsen sänks från 120 gram/kilomter till 95 gram/kilometer. Självklart skulle det vart en nedtrappning av denna utsläppsbegränsning från 1,a året. Det är en ak, men det värsta i "kråksången" är att nu ska tyngre bil kompenseras och ska kunna betraktas som "miljöbil" om de släpper ut mer koldioxid, bara de är tillräckligt tunga.

Klagosång? Ja, tyvärr men jag har kämpat så gott jag kunnar för en bätre miljö och minskad klimatpåverkan under många år och då uppenbara felbeslut tas har jag gräsligt svårt att vara tyst.

Så här borde det varit och vara.

Då "miljöbilarna" gav 10 000 i återbäring blev det fel redan då. Då klagades det på att man fick 10 000 i "miljörabatt" av staten och sedan tankade man bensin i en gas eller etanolbil. Då borde de 10 000 i stället betalats ut i form av ett "kort" laddat med 10 000 som man endast kunnat köpa annat bränsle än fossilt bränsle (Ialltså biogas eller etanol). Troligen hade ingen valt att tanka bensin då, ifall man hade fått t ex etanol "gratis".

Från årsskiftet 2012/2013 borde det i stället vart så att en succesiv nedtrappning av utsläppsgränsen landat någonsans kring 95 gram/kilometer. De bilar som klarar denna gräns hade fått någon form av skatterabatt på ett eller ett par år.

Bilar som körs på förnyelsebara bränslen och el skulle haft en avsevärt högra "miljöbilspremie".

På så sätt hade vi kunnat få ned den totala förbrukningen av bränslen och framförallt hade det gjort Sverige mindre beroende av olja.  Olja som gett oss välstånd i världen men också krig, korruption, miljöförstöring och klimatförändringar.

Så tycker jag!