Jag har - till viss leda - höra människsor säga att barnbarn är livets efterrätt.
Själv skulle jag nog inte välja ett sådant uttryck - de är så mycket mer.
Under några år har jag tagit med denna lilla kille (nu 5½ år) till Gröna Lund men det enda som vart kul för honom har varit att köpa glass, fika och dyligt.
Vi har dock troget, varje sommar, tagit oss en heldag där. Hela denna vår har han pratat om att åka med morfar till Grönan. Så kom då några junidagar då han var helt ensam i Stockholm med morfar. En tur till Grönan var välplanerad. Även denna dag började som det förra besöket slutade. Avvaktande och spanande. Jag visade någon barnkarusell som han vågat sig på året innan och till slut ville han testa det allra enklaste. Dagen gick, vi fikade, satt och spanande på folk och det människorna gjorde. Så plötsligt ville han åka och sedan rann det bara på. Här står han triumferande efter första turen med "kvasten". Sedan skulle allt testas så plötsligt var det morfar som inte vågade. Allt detta på bara några timmar.
Dessa fantastiska små människor är mer än en efterrätt.
Tack Jesaja för att jag får vara din morfar :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar