Många år har det talats om hur människan påverkar klimatet så att
isarna riskerar smälta.
Min uppfattning är frågan under andra halvan av 90-talet diskuterades med stor respekt.
15 år sedan fick de så kallade "klimatskeptikerna" mer och mer utrymme och utan att presentera speciellt relevant fakta blev deras skeptisism mer och mer tagna på allvar.
Vi kan nog se nu att det var mycket dyra år för kommande
generationer.
Isarna smälter i en fart som är alldeles för hög och fler än någonsin verkar nu vara övertygad om att det
är människan som påverkar detta.
Och - om det inte är männskan. Vad skulle då priset vara att minska
påverkan. Svaret är att det största priset skulle nog vara människans stolthet.
Att efter att ha "hånat", "trackat" och via sociala medier
de larm som slagits om att detta kan gå illa nu dra sitt strå till stacken blir
inte lätt. Det är lika viktigt att vi som talat om detta i 15 år aldrig släppet
uttrycket "vad var det vi sa" över läpparna. Bara vara tacksam över
att de nu också "drar sitt står till stacken". För att ge barn och
ungdomar den bästa tänkbara framtid
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar