Presidentval och magkänsla

Snart är det dags igen. Nu samlar kandidaterna in ofattbara summor pengar till sina kandidaturer. Under tiden stiger spänningen runt om i världen.

Vad händer om han/hon vinner? Hur blir det då?

Jag är inte expert inom detta område heller men en stark känsla har jag. Den består i att det inte vart så behagligt med republikanska presidenter för huvud taget. Det är givetvis mer komplicerat än det jag ser från min horisont men sådan är min magkänsla. Det känsla har jag dock stor respekt för. Det har jag lärt mig genom åren. Det gäller då jag rekryterat personal, då jag suttit i svåra beslutspositioner i kommunpolitiken, i affärssammanhang, då personer ska ges uppdrag inom politiken osv.

Om jag var amerikansk medborgare och det va presidentval idag så hade jag, trots Obamas brister, lagt min röst på honom före en röst på republikanerna. Sådan är min magkänsla just nu.

Hur ska Stockholm bli mer cykelvänligt

Nu debatteras i media hur Stockholm ska bli mer cykelvänligt.

Det ska investeras en miljard (1 000 000 000) kronor i bättre vägar, det bör bli tillåtet att cykla mot rött vid högersväng, cyklister bör kunna cykla mot enkelriktiat, "cykelfartsgator" är några av de förslag man diskuterar här i huvudstaden,

Tänk om man i stället började i rätt ände.

I Stockholm är ambitionen att en bilväg ska plogas inom 4 timmar efter en snöfall. Cykelvägarna ska vara framkomliga efter 12 timmar.

Att investera i nya cykelvägar som inte är framkomliga inom rimlig tid under årets 5 månader måste väl vara att "kasta pärlor för svinen".

Här finns många trånga passager för cyklister. I många fall handlar det om buskage, högt gräs och häckar som växer in i cykelbanan och många gånger halverar bredden.

Jag håller med om att det är mycket viktigt ur miljö, klimat- och hälsoskäl att fler cyklar i huvudstaden.

Jag delar också uppfattningen att bilen "som norm" i Stockholms stad kraftigt måste förminskas. Nu är det nästan all energi som läggs på biltrafiken i jämförelse med cykeltrafiken.

Här är min priroteringsordning:

* Klipp gräs och träd så den cykelbana som en gång byggts är framkomlig. (Vi har inte nytta av fler nya cykelvägar som ändå tillåts växa igen).

* Se till att det går att cykla även den morgon det snöat. (Varför bygga nya som också ska tillåtas snöa igen).

* Positiva uppmaningar som får cyklister att respektera trafikljus, högerregel mm (i syfte att öka trivseln utefter cykelvägarna)

Sedan kan börja investera och bygga monument.

Så tycker jag!

Inte lätt för alldeles för många barn

 Jag har ibland reagerat över barn som verkat vilsna där jag förut bott i Farsta Strand. Alldeles i närheten av min bostad låg en liten krog. Där satt alltid människor och såg ut att ha det trevlig.

För någon vecka sedan då jag gick från tvättstugan såg jag en liten kille (6-8 år) sitta på en bänk och han såg ledsen ut. Min feghet gjorde att jag passerade med att endast säga hej. Efter någon halvtimme var det dags att går till tvättstuga igen. Då satt han kvar, minst lika ledsen. En bit därifrån satt föräldrarna och hade det jättetrevlig. Grabben hade en lillebror på en 3-4 år som sprang omkring, mindre bekymrad. Nu gjorde jag vad jag kunde att få en kontakt med grabben,  vi hejade i alla fall på varandra och jag frågade om allt var okey, men han satt med nedböjt huvud och ledsna ögon. Jag stod kvar och då han inte gjorde något försök att besvara min närvaro så jag gick till slut min väg.

Jag var ledsen - och grabben fanns med i min kvällsbön. Jag hoppas livet ska vara snällt mot honom och att han ska finna stöd hos andra vuxna, särskilt det stunder då föräldrarna känner behov av att ta med honom till krogen för att de själva ska få ha kul.

Nu har jag flyttat till Hässelby, bor återigen granne med en kvarterskrog (vilket jag tycker är trevligt) men i går blev jag ledsen då jag från min balkong kan se barn som får roa sig helt på egen hand en sen lördagkväll. Föräldrarna verkade även här ha minst ett intresse som för tillfället hade företräde för barnen.

Alldeles för många barn har en tuff uppväxtmiljö....

Att använda andras pengar

Liksom så många andra upprörs jag då jag läser om hur människor tar sig frihet att tillfredsställa egna behov av lyx och flärd på andras bekostnad.

Tillväxtverket är en statlig myndighet som enligt media använt sig av dina och mina pengar för att smörja eget krås.

En personaldag där notan slutar på summar man tror är ett skämt.

Bra att regeringen tar dessa myndighetspersoner "i örat".

Det som bekymrar mig mest är att regeringen måste göra det. Jag frågar mig om dessa personer inte har egna spärrar? Om inte högsta chefen har det, har ingen annan det, som innebär att man säger ifrån?

Jag minns för några år sedan då vi i Alliansen i Örnsköldsvik fick 12 platser i kommunens hockeyloge. I det ingick att vi skulle få en lätt måltid för 79:- + kaffe i en paus för ett par tjugor.. Min reaktion var: "men varför ska Ö-viksborna betala min mat och mitt kaffe då jag går på hockey?" Vi bestämde alla i Alliansen att vi betalar detta själva. Kanske var det småaktigt men där någonstans ligger min spärr. Kanske ligger den på fel ställe men jag föredrar i alla fall att ha den där än så långt bort att ingen skulle tro att det kan vara sant.

Låt personerna som varit med på dessa "idiotiskt dyra middagar" betala mellanskillnaden själv (från den gräns som myndigheten bestämt som norm). Varje vuxen person utan förståndshandikapp borde själv inse det orimliga och utifrån det utkrävas ansvar. Hade jag själv någon gång råkat slinta i omdömet så hade jag varit beredd att ta konsekvensen och göra det. Jag tycker det vore vuxet och högst rimligt att dessa personer också gör det.

Flyttat

Så har jag då lämnat en förort i söder (Farsta Strand) till en förort i nordväst (Hässelby Gård).

Sedan jag flyttade till Sthlm 2009 har jag bott i andra hand och det var bra så länge jag fick behålla den lägenheten men nu är det slut på det och jag hade tur att få ett första handskontrakt ganska omgående.

Lite kul hur det gick till: Jag fick lite brådis kan man säga och la ut krokar till i stort sett varje kotte jag kände här i Stockholm och även till andra som hade känningar här nere. Betalade en del pengar i medlemsavgift till olika sajter för att få tips på lägenheter.

Så ringde en kusin som ursprungligen kommer från Storuman (men bor i Sthlm) och skulle gratulera till min och Marias förlovning. Vi surrade om lite av varje och i slutet berättade jag att jag stod mitt i tömning av en lägenhet och att jag sökte någonstans att bo. "Jamen, jag känner en person, jag ringer henne och återkommer". Efter två timmar ringde han tillbaka och berättade att det var fixat....

Så - nu är ni välkommen hem till mig i Hässelby i stället för Farsta Strand!

Att ha fokus på rätt saker

Idag har jag läste twitterinlägg igen, bland annat från Ylva Johansson (S), där man ondgör sig över "vinster i vården".

Aldrig ett ord om alla som gör vinster då de gör uppdrag åt kommuner, landsting och stat. Det handlar om de som bygger hus, renoverar, målar, asfalterar vägar, plogar dito. det enda de fokuserar på är att några gör vinster då de sköter den "mjuka sidan" av välfärden. det man glömmer är att det är samma pengar.

Jag tycker de är sååååååå enögda!!!

Men det värsta är, enligt min åsikt, att de fokuserar på vem som gör vad men inte vilket kvalitet som erbjuds.

Dålig vård ska inte förekomma oavsett det drivs av privata utförare eller av kommuner/landsting.

Dåliga skolor ska inte förekomma, oavsett vem som driver skolan.

Det jag tycker man borde fokusera på är kvaliteten, Inte vem som utför det och förlorar eller tjänar pengar på det.

Solidaritet med människor långt borta

Jag är lite bekant med en familj som arbetar i Niger. Hennes föräldrar har jobbar i Tchad. Det här handlar om grymt fattiga länder. Där svälter 18 miljoner människor just idag. 18 miljoner, det är lika många som i 2 st. Sverige. Då man talar om svält i dessa länder är det inte som någon veckas matransonering här i Sverige. (något vi för övrigt knappast skulle klara av).

Vi kan nog göra mer än vad vi gör redan. Många av oss skulle kunna sända en hundring eller två till dessa våra medmänniskors hjälp. Det skulle betyda så mycket. Här är det inga pengar som försvinner till fallskärmar för anställda eller andra förmåner till redan välbeställda. Jag brukar sända en slant ibland till pg 62903-0 (Pingstkyrkan i Örnsköldsvik där dessa mina vänner har sin hemvisst.) Då vet jag att stålarna hamnar direkt hos de behövande i Niger. Gör det gärna du med - det gör stor skillnad.