Vinterlördag

Några hundra meter från mitt hem finns en fantastiskt fin skidterräng.

Denna förmiddag sken solen - som den gör varenda dag. Det fina med just denna dag är att inga moln är i vägen. Blå himmel, kylig luft, fina skidspår och ofantigt mycket folk i terrängen,

Då jag va i Ö-vik runt Trettondagshelgen så tyckte några synd om mig "du som åkt så mycket skidor, hur går det nu då du bor i Stockholm?". Bilderna ger förmodligen svar på frågan. Så länge det finnns snö så går det alldeles utmärkt att skida omkring.

Efter några dagars kyla kan man både här och där läsa att "nu är det inte mycket prat om global uppvärmning" - "nu är klimathysterikerna tysta" osv. Vad man missar då man säger så är att det är just detta klimatforskare och klimatengagerade människor länge sagt. "På sikt kan Skandinavien få Sibirisk klimat. Det skulle hända därför att nedsmältningen på Arktis och Grönland kyler havsvattnet och får Golfströmmen av "vika av". För min del drar jag inga slutsatser efter några veckors extremt väder - varken kallt eller varmt. Jag tror man måste se det i ett mycket längre perspektiv. Man måste bl a titta på hur det sett ut då klimatet förr har förändrats här på jorden. Det man vet är att då klimatet tidigare förändrats på jorden har det berott på fyra saker: Solfläckar, jorden bana runt solen, vulkanutbrott och jorden rotation kring sin egen axel. Inget av detta kan idag förklara den globala uppvärmning som vi upplever ... trots den stränga kylan. Så de som är skeptiska till den klimatförändring som vi ser måste hitta andra förklaringar om de skall fortsätta nonchalera den globala uppvärmningen och att det är vi människor som själva är orsaken till detta.

Längst bort - som små askar i horisonten ser du huset där jag bor. Det du ser längst bort mellan träden ser man alltså Ullerudsbacken. Inte så förskräckligt långt bort alltså.

Aldrig glada ögon

Då jag lämnade Stenungssund efter ett jobbesök fick jag ett presentkort på en Pocket bok som tack för besöket. Under fredagen tog jag mig söderut och då jag sedan lämnade Malmö på fredagkvällen fanns det några minuter över att gå in på "Pocketshoppen".

Jag fastnade för en titel "när kalla nätter plågar mig med minner av hur det var". Bak på boken läste jag om en tjej som aldrig har riktigt glada ögon. Namnet Jessica Andersson sa mig ingenting men köpte ändå boken. Det visade sig vara en känd svensk artist och då jag läste boken "trillade 25-öringen ned" alltmer. Det va ju hon som vann Melodifestivalen 2003 tillsammans med Magnus Bäcklund. Men varför har inte en sån tjej glada ögon?

Fängslande berättar hon om uppväxten hos en mamma där alkoholen och andra droger tagit kommandot. Om skräcken då mamman och någon karl i huset bråkar, då blod och knivar blir en del av ett barns vardag. Hon berättar om att ständigt flytta, att ständigt ha ansvar för små syskon, att beskydda mamman, att gång på gång få höra att "denna Jul ska mamma inte dricka" och efter några timmar uppleva besvikelsen igen...

Hon berättar om det som 300 000 - 400 000 barn dagligen upplever samtidigt som det finns människor i landet - även beslutsfattare - som tycker att det skall bli lättare att komma över dessa droger.

Har man mött människor som vart om detta som barn kan jag aldrig, aldrig förstå att man talar om solidaritet, om barnperspektiv etc och samtidigt tycka att det skall bli lättare att kunna köpa droger. Nu vet jag att en alkoholist alltid kommer över droger, på ett eller annat sätt men att underlätta för dem vill jag aldrig bidra till.

Läs gärna denna lättlästa bok ... det ökar också förståelsen för kampanjer som Vit Jul, drogfri skolavslutning mm.

- 17 c i Göteborg

Det lär inte vara varje dag som Göteborgarna vaknar och det ä 17 grader kallt ute. Idag var det en sån morgon - och just denna morgon befann jag mig där. Eller Göteborg & Göteborg.... Stenungssund heter det men det ligger i alla fall på samma sida om Atlanten som Göteborg. Nu styrs kosan söderut till Malmö och jag åker en järnvägslinje jag aldrig åkt förut. Frukostfralla med varm dryck för 20:- är rätt billigt. Nu blir det nåt i den stilen.

Första skären

För så där 23 år sedan stod man här med en liten kille och försökte lära honom stå på skridskor. Entusiastisk och påhejande. Det kunde ha blivit en hockeyproffs av han som jag stod här med då.... 1½ år senare stod man där igen med en ny liten människa som jag skulle lära stå på en tunn skena av stål. Så gick det 5 år och det var dags igen. En ny liten tjej skulle läras upp - alla tre som samma isbana.

Nu har det som sagt gått 23 år sedan första gången och det är dags igen. Nu är det en arvinge till hon som föddes 1990 som skall lära sig stå på dessa obarmhärtigt smala skenor av stål. Samma lärare med lika stor entusiasm, ivrigt påhejande som ändå tyckte det va skön att få heja på utan publik. Halt tyckte lilla Jesaja. Halt tyckte morfar. Men så - efter 5 minuter upptäckte den gamle att den unge kunde stå själv på den osandade isen - obarmhärtigt halt, men han fixade det. Tänk så snabbt man lär sig vid 23 månaders ålder. Det tar något längre tid för läraren och fotografen att lära sig nya saker. Om han nånsin kan lära sig nåt nytt som är så svårt som att - från ingenstans - kunna står på ett par skridskor på en knottrig Skärpeis.

Dessa små medmänniskor är vidunderliga skapelser ..... och så har det alltid varit. Även då en morfar va liten :-)

Alla föräldrar är med om samma sak - vid olika tidpunkter. De flesta mor- och farföräldrar får också upplevad samma sak också - ändå alltid lika fashinerande.

En massa trevligheter

Denna söndag har vart en händelserik och fantastiskt trivsam dag.

Började med besök i Pingstkyrkan i Ö-vik. En massa goa människor som klappade om, skakade hand, kramade osv. Fantastisk med denna gemenskap !!

Min dotter Hanna fyller 25 i morgon men idag var det kalas. Återigen en glädje att träffa många trivsamma människor men i huvdsak gläds jag över denna glädjekälla Hanna.

Kvällen ägnades åt en Gospelkonsert av väldigt hög klass. Stockholmskören By Grace besökte Örnsköldsvik och hade konsert i Elimkyrkan. Vilket ös, vilken feeling, vilken musik... det är bara att lyfta på hatten.

Nu börjar hockeyn. Det är JVM, semifinalnatt. Nu först Kanada-Schweiz, sen inatt Sverige-USA. Blir spännande och visst vore det kul med ett JVM-guld.

I morgon skall jag snöra på mig skridskor för första gången på minst 10 år. Förr var det Emil, Hanna och Amanda (mina barn) som man snurrade runt på isen med. Nu är det Amandas son Jesaja som snart fyller 2 år som skall "drillas". Spännande för en gammal morfar :-))

Från sol till snöoväder till sol igen

En fantastiskt dag med sol och rimfrost på träden och snö på marken. Som gjord för en skidtur i Ågestaterrängen - vilket det också blev, sen en cykeltur in till stan och nu befinner jag på tåget till Örnsköldsvik. Min dotter Hanna fyller 25 och det är ju viktigast av allt. Dels att få dela ens barns högtidsdagar men också unvika att ställa till det så man missar ett fika. Det får inte hända :-)

(det är Hanna som sitter ungefär i mitten av bilden med randig tröja)

Det är på denna tågresa som jag - på bara några timmar - lämnar solen i Sthlm, passerar snöoväder i Gävle och möter solen i Söderhamn igen.

Årets första skidtur

Då man skriver en sådan rubrik så höjer knappast någon på ögonbrynen - eftersom det faktiskt är Nyårsdag.

Gott Nytt År vill jag önska dig nu då jag ändå är på G och prata om nya året.

Men - åter till skidåkningen. Detta var faktiskt vinterns första skidtur. Lite ovant mig men så är det. Tog skidorna och mig själv på cykeln och trampande iväg till nåt som heter Ågersta. Det va inte långt - "bara på andra sidan sjön". Fina spår på en golfbana och i skogen.

"-cyklar du?" är en ganska vanlig kommentar jag får av folk. Mitt svar på denna - ganska vanliga fråga - blir ganska politiskt. Om det ska jag återkomma.